4:de inlägget med skavsår i baken

Just hemkommen från lägerskola med… eh, skolan. Skönt att sluta tidigt efter en sådan natt. Det blir att sussa gott tidigt i kväll. Det har varit den bästa lägerskolan hittills – vi slapp att ta hand om de små – som vi fick göra förra året. Sköt att slippa vara ansvarstagande och att vara bror duktig…

Vi började gårdagen med att samlas på skolan med cykel, matsäck och sovgrejer. Det var lite meckigt att få med allt på bussen. Men busschaffisen fick ordning på allt tillslut… Hörde att några höll på att inte få med sig cyklarna på tåget, men att det gick till slut.

Vi delades in i grupper med åtta elever. Det blev jag, Mange och Prinsessan (får vi väl kalla dig… så att du inte kan räkna ut vilken siffra du har) och Sandy från våran klass. Resten var sjuor och åttor. Vi fick en karta med punkter vi skulle ta oss till – checkpoints. Där var det en del uppdrag av varierande rolighet. Vi skulle på en viss tid hinna med så många som möjligt.

På kvällen samlades hela 6-9:an för brännbollsturnering i lagen för att samla mer poäng. Efter det var det korvgrillning och spökhistorier i tälten. Vi var några stycken i Prinsessan och Sandys tält. Vi spelade poker om godis – Kalle föreslog självklart klädpoker. Vi andra smyghoppades kanske, men tjejerna fick bestämma. Hörde att ett grabbgäng spelade klädpoker i ett annat tält och att en ännu icke känd åtta fick springa näck runt alla tälten. Det missade vi, men det kanske inte var så mycket att se…

Tyckte att prinsessan satt misstänkt nära en av våra homeboys… Har prinsessan redan gett upp hoppet om mig och travat vidare? Kommentar någon?

PS. ser att klockan börjar närma sig tolv... Skall försöka posta dagens inlägg samma tid som det förra…

Vasa

Tredje inlägget - nyheter i klassen

Det här bloggandet är mycket skojsigare än vad jag väntade mig. Redan en prinsessa som beundrar mig…

I somras träffade jag en tjej som till min förvåning skulle börja på vår skola. Vet inte riktigt vad vi skall kalla henne, då hon inte fanns med på denna tidigare så omtalade lista… Nu har hon i alla fall börjat här hos oss. Jag tänkte berätta hur det gick till på det som kompisarna kallar den första daten…

Eftersom det blir ganska kryptiskt att inte kalla henne för något, och med risk för att göra bort mig totalt så… hon får kallas för Sandy – jag ska förklara sen... Problemet är att nu vet alla vem jag menar när jag skriver Sandy, medan det bara är gossarna i klassen som kan sifferkombinationerna för de andra tjejerna… Det börjar bli lite rörigt det här…

I jalla fall, så var vi vid sjön. Sin vana trogen så skulle Mange styla inför tjejerna med diverse hopp ner i sjön. Sandy var bland dom, jag tror att hon kände nån, som kände nån, och så vidare. Ett antal kanonkulor och magplask senare visade det sig att såväl min som Manges handdukar guppade lite fint en bit ut i sjön, så vi var tvungna att låna varsin av tjejerna… Sandy lånade mig sin.

På kvällen samlades vi allihop hos Mange för en dvd och popcorn. Eftersom vi var tre orubbliga gossar mot åtta (!) tjejer i omröstningen om vilken film det skulle bli, så blev det dom som bestämde… Grease… Den handlade om en tjej (Sandy) som träffade en kille (kommer inte ihåg vad Travoltakillen hette) under sommaren, för att sedan börja på samma skola. Därav namnet Sandy – inga andra paralleller dragna. Fast bilarna var rätt coola…

Nåja, så var det i alla fall när jag träffade Sandy första gången – inte mycket till en första date… Och nu är hon en klasskompis som kanske läser det här någon gång…

Vasa

Andra inlägget – nickas det kanske i mål?

Då så, då har man fått hota släkten med både det ena och det andra om vad som händer om de kommenterar mera på min blogg! Ja, morsan i alla fall. Min syrra är rätt cool i sina nya dreads… så hon kan kanske få göra ett och annat inlägg. Dessutom har en av polarna sagt att han tycker att syrran är het, ja för att vara 22…

Nu har man alltså börjat i skolan igen och allt är typ som vanligt. Vi började på kvällen med korvgrillning och brännboll med föräldrar och lärarna. L var som vanligt roligast att se springa. Han halkade omkring i sina loafers och skrattade. E var väl den av lärarna som slog längst och varvade, men det var väl inte helt oväntat. Kalle tog flest lyror, Mange var den som varvade flest gånger och Ettan var den som, utan tvekan, var snyggast i sina shorts och linne.

Jag kanske ska förklara en grej för den oinvigde. Vår SO-lärare E har nu i början av terminen snackat om nätet och hur utelämnad man kan bli där… här… Så jag har tänkt till (wow!). De som jag skriver ut namn på har sagt att det är okej att skriva deras namn – så länge det inte är något taskigt. Lärarna omnämns som bokstäver, andra personer genom smeknamn som de ibland inte ens de själva vet om… En del tjejer (i klassen) kommer ibland omnämns som siffror. Varför de just fått den siffra de fått? Ehh, ja det kan vi kanske ta någon annan gång…

Spelade match i förrgår – känns fortfarande i benen kan jag säga. Mötte ett värre bonnalag än vi själva… Vinst blev det och jag var med i protokollet, som vanligt… Men denna gång för ett gult kort… Slog i varje fall inlägget som Kalle nickade i mål ;)

Vasa

Gustav Eriksson Vasa

Min första blogg.

Mitt allra första inlägg.

Mitt namn är, som titeln skvallrar om, Gustav Eriksson - kallad Vasa av såväl vänner som ovänner. Ett ganska självklart smeknamn, med tanke på mina övriga namn… Jag skall fylla 16 år nästa gång jag fyller år, om sådär ett år… Och jag ska börja i nian. Skolan ligger i en håla i skogen bredvid en sjö. Mycket vackert och mycket ensligt… Närmsta samhälle ligger fyra kilometer bort. Till Varberg är det ännu längre…

En sån sak kan driva en till vansinne. Jag menar, skulle man få för sig att skolka en lektion – vad göra då? Springa till skogs? Jag har hört om ett par killar som tog en moppe ned till byn och köpte en pizza. Sen kom dom tillbaka med pizzan och satte sig i en trädgård en bit bort i skogen. De skickade en tjej till matsalen för att hämta bestick, men någon lärare hade sett dom och de försökte smita, men sprang då rakt in i rektorn – undrar lite smått vart pizzan tog vägen…

Aja. Nu börjar man alltså sista året i denna lilla fiskedamm. Skolan hade, förra gången de räknade, 100 elever. Det betyder att jag kommer att gå i en 8-9:a i år också. Jag trodde att vi skulle få gå i en ensam nia, det trodde jag var en av skolans regler, för det har alla nior fått göra innan, i alla fall så länge jag kan komma ihåg. Orrättvist!

Men jag tror i alla fall att jag ser fram emot att vara äldst på skolan. Ibland ser jag definitivt fram emot att lämna stället och påbörja det verkliga livet på gymnasiet. Men ibland känns det (och nu när jag ska skriva detta tittar jag mig oroligt omkring) lite skrämmande. Men det är en sån sak som man håller tyst om inför andra. Mycket logiskt Vasa! Du skriver i en blogg som i stort sett hela världen kan råka få nys om…

I jalla fall… På bloggen ska jag försöka klottra ned mitt liv sådant som det är. Kanske skriver jag ofta, kanske blir det här även det sista inlägget…

Vasa